Fan vad trött jag blir pÃ¥ mig själv ibland. Bara för att vi ”bara” tog ett 2:a pris i helgen känner jag mig totalt misslyckad. Kan inte sluta fundera pÃ¥ varför Malte gjorde sÃ¥ där & varför jag gjorde en annorlunda vänster om halt där mm mm. Med ”bara” menar jag att mÃ¥nga hade blivit jätte glada över att bara gÃ¥ till pris & det kan jag bli jäkligt avis pÃ¥ ibland. Tänk dom som bara kör pÃ¥ utan att hunden ens är klar för att startas. DÃ¥ blir det ju inget egentligt misslyckande över att man tagit ett 2.a pris utan mer en wow-känsla.

Nu, efter tävlingen, har träningen varit precis som vanligt. Allt sitter där det ska i Maltes lilla knopp. Hoppet som var KATASTROFALT på tävlingen gör han klockrent på träningen, dvs hoppar ut-går ut & bort från hindret tills jag ger kommando-hoppar tillbaka. Precis som jag vill att det ska se ut. Apporteringen som vi fick 9,5 poäng på (återigen MYCKET snälla poäng) gör Malte skit snyggt på träning. Han springer ut i bra fart, griper där det ska gripas (se film) & vänder upp för att sen springa tillbaka till mig. Likaså när det gäller ff- Visst, när Malte är het, har han en tendens att tappa position (dvs gå en bit långt fram) men detta är snabbt fixat genom att jag ändrar min gångstil (antingen att jag ökar mitt tempo eller minskar).

Just nu känner jag bara att jag vill att Malte ska göra misstagen han gjorde på tävlingen så jag kan rätta till dom men än så länge har han inte gjort något av misstagen. Kanske är det dags att träningstävla med honom för att se om misstagen dyker upp då.

Usch- Känner bara en stor press som hänger över mig nu till kommande tävling. Tänk om vi inte tar ett första pris? Eller tar ett första pris men med dåliga poäng- Hemska, hemska tanke!

Som ni märker sätter jag en stor jävla press på mig själv vilket jag avskyr men som jag tyvärr alltid lär göra.

/Maria