Har varit sjuk i 2 veckor nu vilket helt klart gjort att jag inte haft någon större ork över till att träna med Malte. Körde ett pass efter att vi promenerat en kortare bit. Den korta biten (2,5 km) var mindre trevlig för mig. Jag svettades, frös, hostade & rosslade mig igenom vår lilla promenad. När vi promenerat färdigt satte jag in Rocky i bilen & plockade fram Maltes kamprulle (favvoleksaken). Vi började med lite fritt följ som funkade fin fint. Efter det varvades raka inkallningar med ställanden. Någonstans däremellan kände jag hur min pipiga lydnadsröst gav med sig & jag började låta som en 14- årig pubertetskille i sitt värsta målbrott. När det blev dags för raka sändanden (man behöver inte alltid en ruta för att träna rutan) började Malte tveka på min pubertetsröst & blev osäker. Där satte jag punkt för träningen & vi avslutade med massor av lek & beröm.

Nu är jag galet osäker på om vi ska tävla imorgon eller helt enkelt strunta i det. Vi kan ju alltid bryta om min röst inte skulle hålla men samtidigt har jag ingen större lust att stå ute & bli kall i väntan på vår tur att tävla när jag är sjuk.

Jag fÃ¥r se hur jag gör…

/Maria