» Rocky

UPPDATERINGAR

Maria — Wed, 25 Apr 2012 20:10:58 +0000

Först & främst vill jag börja med att skriva att jag hoppas att ni förstår varför min blogg troligen är världens tråkigaste blogg att läsa just nu.

Efter Rockys bortgång har jag känt att det har varit en lättnad att skriva av mig i bloggen som just nu mest handlar om Rockys bortgång & min sorg. Det kan hända att jag uttrycker mina känslor lite väl starkt men när jag skriver skriver jag ner mina känslor & hur jag känner just då för tillfället. På något vis hoppas jag att bloggen kan vara till hjälp för andra som är i samma situation som mig. Kanske hjälper det att läsa att någon annan är på samma ställe som en själv, att man kan relatera till varandras känslor.

Dom senaste dagarna har varit skit rent ut sagt. Jag har haft ångest för att jag inte orkat/orkar ta tag i Maltes träning. Han vill & kan så mycket den lille killen men att åka till GMBK utan Rocky går inte just nu. Han ska vara med, så är det bara. Åker jag dit nu kommer jag bara känna mig halv & jag är livrädd för att folk ska fråga var Rocky är. Det kommer bara sluta med att jag börjar stor tjuta & åker hem

Fast jag var i Sisjön igår. Jag & Malte tog en härlig promenad runt sjön & sen satte jag mig på klippan där vi var med Rocky samma dag som han somnade in. På något vis kände jag mig nära Rocky där. Malte badade & hade super kul tills han märkte att jag började snyfta. Då stannade han upp i sitt badande & satte sig bredvid mig & bara tittade ut över sjön. Älskade lille Palt!

Som ni ser är loggan på hemsidan ny… likaså Rockys sida. Bilden jag la in tycker jag är så fin på honom.

Text till Rockys sida kommer senare.

/Maria

HEMMA IGEN

Maria — Wed, 18 Apr 2012 13:13:52 +0000

Nu är Rocky hemma igen. Han står på platsen jag går till var dag för att sörja eller bara säga några ord. Familjen kommer samlas i hans älskade Sisjön för att sprida hans aska & ta ett sista farväl.

Att hämta urnan idag var fruktansvärt jobbigt. Bilresan dit gick i ultrarapid. Den enorma sorgen jag kände när vi var där i rummet med Rocky innan han somnade in kom tillbaka & när jag var där utanför igen & fick se ingången till rummet vi var i den dagen bröt jag ihop. Jag bara satt där bakom ratten & grät & grät & grät. Varje gång jag försökte svälja gråten för att gå in & hämta urnan kom det bara mer tårar så tillslut satte jag på mig mina solglasögon & gick in. När jag kom in var det självfallet en kund före & jag kände hur solglasögonen immade igen mer & mer pga alla tårar. Folk som var där tittade på mig men jag kunde inte bry mig mindre. Jag var där för att hämta hem min bästa vän & ville dom glo fick dom ta mig fasen göra det med. När jag stod där & väntade fick jag se Rockys veterinär & jag ville så gärna gå fram till honom & tacka honom för alla år han tagit hand om Rocky när han varit sjuk men jag klarade inte av det. När det väl blev min tur harklade jag ur mig att jag skulle hämta Rockys urna & som tur var gick sköterskan snabbt iväg för att hämta den åt mig. Jag var rädd för att hon skulle försöka trösta mig men hon var proffsig & gjorde det hon skulle göra. När jag fick se urnan & fick den i mina händer var sorgen total… Jag gick snabbt ut till bilen & satte mig & där satt jag med min älskade vän i mitt knä & grät. Jag kramade om urnan hårt, precis som jag gjorde med Rocky den dagen jag fick veterinärens hemska samtal om att det inte fanns mer att göra för honom för att få honom bra igen.

Nu i efterhand hade jag önskat att jag haft någon med mig som stöd, det tror jag hade underlättat mycket men det är lätt att vara efterklok.

/Maria

MORGONEN ÄR VÄRST

Maria — Tue, 03 Apr 2012 04:46:31 +0000

Saknaden efter Rocky är alltid värst på morgonen. Ibland är det så att jag ligger kvar i sängen en stund extra bara för att jag vet att om jag går upp kommer tårarna. Jag tror inte att det hittills varit någon morgon jag inte fällt en tår för honom.
Jag drömde en helt underbar dröm härom natten. I drömmen fanns Rocky fortfarande bland oss, han var frisk, pigg & glad. Känslan jag hade i drömmen var obeskrivlig. Jag var så glad & allt kändes så bra. När jag vaknade hängde den känslan kvar & jag gick upp nästan omedelbart efter att jag vaknat. Malte kom fram till mig & jag undrade var Rocky var, varför inte han kom fram. Sen kom jag på att han var borta & den hemska saknaden & ledsamheten smög sig på igen. Att få må helt bra, som jag gjorde i drömmen, har jag inte gjort sedan Rocky lämnade oss.
Morgonen är som sagt värst. Det var liksom min & Rockys tid på dygnet. Vi låg alltid tillsammans i sängen efter att jag vaknat & Rocky pratade massor, på hans egna vis då, & fick mig alltid att skratta åt hans lite speciella ”pratstil”. Han gjorde alltid så att jag fick en bra start på dagen & när jag gått upp gick han & satte han sig på sin egna plats i soffan & iakttog mig. Precis på den platsen satt han när jag fick telefonsamtalet från hans veterinär. Hans ord ekar i mitt huvud-”Det är slut nu Maria, det finns inte mer att göra”. När jag lagt på vände jag mig mot Rocky & tittade in i hans mörka, kloka ögon & det var precis som om han förstod. Jag höll om honom hårt & länge & tårarna bara rann.
Imorgon är det två veckor sedan han somnade in & saknaden efter honom är fortfarande enorm.

/Maria

DÅLIG MORGON

Maria — Mon, 26 Mar 2012 08:13:56 +0000

Vaknade med en klump i halsen i morse. Känns som om jag inte insett att Rocky är borta, inte velat inse.
Saknaden är stor idag, så stor att det känns som om jag inte kan andas.
Jag vill ha honom hos mig, få känna hans lukt, få känna hans päls under min hand, få kunna krama om honom. Om så bara för en gång, en sista gång.
Min älskade vän är borta & det gör så förbannat ont.

En av dom sista bilderna på Rocky, taget samma dag som han somnade in

/Maria

BESLUTET

Maria — Sat, 24 Mar 2012 11:17:51 +0000

På måndagen för två veckor sedan åkte vi in till veterinären med Rocky. Han hade börjat få svårt att gå, haltade kraftigt & avlastade vänster framben när han stod upp. Röntgenbilder togs & min stora farhåga visade sig vara rätt. Båda frambenen var fyllda med artros, från bogen ner till tassarna. Hans artros hade alltså spridit sig. Redan då kände jag att det var över.
Ny smärtstillande medicin sattes in men Rocky svarade inte på den, inte ens när den byttes ut. Han blev bara sämre & sämre & hans muskelmassa fram försvann mer & mer. Men han var fortfarande glad & pigg trots sin smärta. I tisdags ringde Rockys veterinär & frågade hur det var med Rocky. Jag berättade hur det var, att han bara blev sämre & sämre. Veterinären sa då att det inte fanns mer att göra, att det var slut nu. Jag hade det på känn men att få det bekräftat var fruktansvärt jobbigt. Efter telefonsamtalet satte jag mig bredvid Rocky i soffan & kramade honom samtidigt som jag grät. När jag mötte Rockys ögon var det precis som om han förstod. Jag såg på honom att han visste vad som skulle hända.
Dagen efter var den värsta dagen i mitt liv. Micke & mamma tog ledigt från deras jobb för att följa med till veterinären. Vi började dagen med att ge Rocky hans favoritmat- Falukorv & kokta ägg. Eftersom hans aptit blivit sämre åt han inte upp allt men det var nog den godaste frukosten han fått. Sen bar det iväg till hans älskade Sisjön. Micke, mamma & min lillebror var med & jag sa till dom att försöka vara glada, för Rockys skull. Vi gick ner till vattnet där Rocky fick leka & bada. Åh vad kul han hade & det märktes på honom att han tyckte att det var extra kul att mommo, husse & Mattis var med. Vi stannade kvar där tills det var dags att åka till veterinären. Jag tog med hans filt in som han fick ligga på & innan han fått sin första spruta gick han runt med kopplet i munnen, pratade på hans alldeles egna vis & viftade på svansen.
Sen var det dags att ge honom första sprutan. Han somnade nästan omedelbart & jag låg på golvet med honom & viskade i hans öra samtidigt som jag höll om honom hårt. Strax efter kom sköterskan med avlivningsprutan & vi alla grät & tröstade varandra så gott det gick. Ända till slutet pratade jag med Rocky, pussade & kramade om honom. Vi stannade kvar ett bra tag med Rocky tills jag sa att det var dags att lämna honom. Innan vi åkte ville jag vara ensam med Rocky. Det tog emot att lämna honom där på golvet men jag visste att det bara var skalet kvar av honom som låg där.
Jag sa att jag ville ha honom kremerad ensam & beställde en urna som skulle ta ett par veckor att få.
Detta var det svåraste beslut jag tagit även om att jag inte tvekar en sekund på att det var det enda rätta att göra.

Sorgen är fortfarande stor men har lättar något, mycket tack vare att jag har Malte.

/Maria

LEDSAMT

Maria — Fri, 23 Mar 2012 05:50:18 +0000

Min lillebror, Mattis, var med när Rocky togs bort. Så länge Mattis kan minnas har Rocky varit en del av hans liv. När Mattis var liten var han som en liten klätterapa när han var med i skogen & promenerade med Rocky. Han skulle upp på berg, klättra i träd & hoppa upp på stenar. Rocky älskade det, han hängde alltid på Mattis var han än gick & många, många gånger höll jag & mamma få hjärtat i halsgropen när man plötsligt fick se Mattis & Rocky högt uppe på ett berg.
Dom var riktiga kompisar, Rocky & Mattis & när Rocky somnade in vart jag så berörd över vilken enorm sorg Mattis kände & visade.
Det är inte bara mig det är jobbigt för just nu. Även Leo, min systerson, som är 11 år sörjer honom. Barn sörjer på ett speciellt sätt. Igår när Robin, 7 år gammal, skulle göra sig i ordning för natten kommer han ut från badrummet & säger att det är ensamt här hemma utan Rocky. Sen kom hans tårar & sorg. Jag & Micke (Robins pappa) försökte på bästa sätt förklara att Rocky slipper ha ont nu & att han är på en plats där han kan springa, hoppa & skutta hur mycket han vill.
Både jag & Micke blev berörda över att Robin var ledsen över Rocky.
Robin var så söt nu på morgonen. Jag har gjort ett litet altare till minne av Rocky. Dit går jag när jag känner mig ledsen eller bara för att prata med honom en stund. Nu på morgonen tände jag ljusen på altaret & sa god morgon till Rocky. Då går Robin dit & säger hej till Rocky & klappar fotot jag har ramat in på honom. Det tycker jag var en väldigt gullig gest för att komma från en 7- åring.
Så här ser altaret ut. När urnan kommer ska jag ha den på ett hyllplan där jag även ska ha bilder på Rocky & ett stearinljus jag kommer tända varje kväll.

Denna bilden är tagen i stugan där Rocky var många somrar. Det var hans absoluta favoritplats där han fick göra allt han älskade mest i livet som att åka båt & bada. Jag har tänkt att göra om den till en canvastavla som jag kommer sätta upp ovanför hyllplanet.

Stor kram på er alla!

/Maria

TOMT

Maria — Thu, 22 Mar 2012 13:24:41 +0000

Det är tomt här hemma, för tomt. Jag har en ständig klump i halsen som nästan gör att jag mår illa. Jag är så jävla rädd för att känna efter, är så rädd för att inse & förstå att min älskade vän inte finns vid min sida längre. Men jag är glad att jag har min lille Malte, på något sätt förstår han så väl att jag inte mår så bra just nu. Han vill gärna vara vid min sida mest hela tiden, precis som om han vill stödja mig i sorgen.

Jag vill tacka ALLA som på något sätt berikat Rockys liv. Mamma, Malin, Pappa, Micke, Mattis, Leo, Robin, Kerstin, Putte, Daniel. Ingen nämnd, ingen glömd. Tack till er & för era tankar & stöd i denna stund.

Tack också för alla fina kommentarer jag fått- Dom värmer ska ni veta. Stort ❤ till er.
Mamma skrev en så vacker kommentar som jag gärna vill dela med mig av.

”Så tom på ord men så tacksam för att Du kom till vår jord, för att just Du kom till Maria, för allt som Du har betytt och fortsätter att betyda! Ditt jordeliv är slut Rocky men det som Du gav oss alla i familjen kommer för alltid att finnas kvar.
” Vi har varit med om Dig, vi kan aldrig mista Dig ”

Maria, du vet att mina tankar finns hos dig. Rocky vakar över dig. Tänker på det du sa i bilen till Sisjön igår ”vi får försöka vara glada” och jag tänker att det är så Rocky vill att familjen ska fortsätta vara. Han vill att vi klokt ska förvalta den gåva han gav; glädjen över livet!”

Sabine skrev om mig & Rocky på sin blogg & när jag läste det var det precis som om jag skrivit det själv.

”Läste precis en blogg jag läser att hennes golden har fått somna in. Fick direkt tillbaka känslorna jag hade med Nellie när hon hade somnat in, jag vet exakt hur hon mår, vet exakt hur hon känner och de gamla känslorna bara välver över mig då jag vet att hennes hund betydde något alldeles extra för henne, precis som det var med mig och Nellie. Ofta, av någon anledning, är det de hundarna som betyder något alldeles extra för någon och som är helt unika (varje hund är unik, men sedan finns det alltid någon hund som är en lite närmare av olika anledningar) som får dessa vidriga sjukdomar. För mig var Nellie en hund på miljonen och även min första hund.

Jag lider verkligen med Maria och vet precis vilket rent utsagt helvete hon går igenom nu känslomässigt…”

Jag blir så berörd av att det är så många som sörjer Rocky samtidigt vet jag att han betytt mycket för många i sitt liv. Rocky var en speciell hund, han var en på miljonen.

/Maria

DU FATTAS MIG

Maria — Wed, 21 Mar 2012 18:51:28 +0000

Idag har du fått somna in, min vän. Du har gett mig 9 fantastiska år där du förgyllt varje dag för mig. Ett liv utan dig känns långt borta ännu, jag kan inte förstå hur det ska gå. Du, min vän, har varit en så stor del av mitt liv. Jag har så vackra minnen från våra år tillsammans & jag lovar att jag snart kommer se tillbaka på dom med ett leende på läpparna.

Jag älskar & saknar dig så & som jag viskade i ditt öra idag- Du är bäst!

Vila i frid min vän!

/Maria

FREDAGENS BILDER

Maria — Mon, 19 Mar 2012 20:05:59 +0000

Bättre sent än aldrig kommer här bilder från apporteringsträningen i fredags. Det är så sällan jag sitter vid datorn & nu när jag laddat hem wordpressappen bloggar jag mest från Iphonen.

Bilderna från Iphonen går väl inte riktigt att jämföra med bilderna från systemkameran så ibland får jag allt ta mig till datorn så ni får titta på lite fina bilder med

Här kommer dom-

I väntan på söket

Malte jobbade på riktigt fint & som vanligt i racerfart

Rocky ville också vara med

Lät Rocky hämta en dummy från söket & självfallet hittade han den allra största & tyngsta som till varje pris skulle in till matte

Min prins!

& min älskade arbetsmyra!

/Maria

MORMOR

Maria — Sat, 17 Mar 2012 19:27:01 +0000

Sitter hos mamma med syster Malin, systersonen Leo & min älskling. Rocky fick så klart följa med & oj vad glad han blir av all uppmärksamhet han får. Just nu ligger han på golvet & småpratar med ”mormor” & ”moster”

Tidigare idag kom Jennifer & Ville förbi för hundprat & lite träning. Urgulliga Jennifer hade dessutom med sig aktiveringsleksaker till Rocky- Massor med tack gumman!
Efter fikat & hundpratet gick vi ut för träning med Malte & Ville. Malte fick träna rutan där målet var att få honom att springa rakt igenom rutan istället för att sakta in när han närmar sig rutan. Vi hade lite väl lite tid på oss att träna men det är bara för oss att fortsätta på samma sätt så trillar nog polletten ner.

Nä, nu får jag allt fortsätta vara social mot familjen.

Rocky i mommos knä med en kattleksak i munnen

/Maria